Hörni, idag är det ju nyårsafton! Gott nytt på er och god fortsättning kontrar jag med då! Jag skall möla godis och käka lax med syrran. Se på film. Grevinnan och Betjänten vill hon väl också se på. Ska bli!
Jag har aldrig varit jätteförtjust i Nightmare Before Christmas men ger den en chans till. Gillar ju alla andra Burton filmer så varför inte denna? Hörru gurkan, vi får ta o se på den nåndag nu! Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan musiken. Oingo Boingo är ett utav de bästa banden jag vet. Det bästa med 80-talet är fan New Wave. Annorlunda musik som är väldigt kreativ. Helt i stil med mig. Lyssna och njut hörni.
Jag kan inte säga att den är särskilt gammal årsmässigt. Men jag befann mig på ett helt annat plan då den var populär och det känns som årtionden sedan. Lyssna och njut.
Jaha. Nu blir det iväg till mellandagsrean om cirka 3 timmar. Hur skall jag klara detta? Jag som är gravt claustrofobisk och har svårt för riktigt varma, svettiga platser (och dessa surkart till tanter som snörper med munnen så fort man andas i närheten av dem).
Det finns något mycket obehagligt hos människor som lyckas fascinera en stor skara människor. Jag tänker lite på den där Robert Pattinson från Twilight filmen. Jack Baxter från den Australienska indiefilmen Tan Lines. Och en massa andra.
De är fascinerande människor. ALLA vill veta mer om dem. Men varför är det bara vissa människor som besitter denna charm? Den lugna, världsvana synen på livet och det (nästan alltid) udda men mycket attraktiva utseendet. Det känns obehagligt med människor som utan förbehåll "älskas" av så många.
Jag undrar, undrar och undrar. Varför? Och varför dras jag och så många andra till detta?
Jag tycker väl att Julen varit sådär i år- den är visserligen inte slut, men ändå! Jag jobbade hela Julafton och jag vet inte men det känns som det rubbat hela julrytmen. Nu vill jag inte ens fira haha. Jag skall försöka ta mig ned till mamma vid runt åtta dock. Om jag orkar. Är riktigt slut idag, sov till halv två..hoppsan.
En äldre kvinna sitter längst fram i bussen och försöker föra ett samtal med föraren, som inte är särskilt entusiastisk. Kvinnan: Vet du vad jag ska bli när jag dör? Busschauffören: Nej. Kvinnan: Då ska jag bli en ko. Busschauffören: Hmm… Jaha? Kvinna: Ja. Tänkte inte du bli det? Busschauffören (ler): Jo, ja. Jag antar det. Kvinna: Men det får du inte.
Jag har kommit in i en lugn och trevlig singer songwriter period för tillfället. Kanske bra efter den hetsiga 80tals fasen? Fast 80tal ligger ändå kvar i hjärtat. Pshycadelic Furrs är härligt.
Men! Singer Songwriter var det ja! Jag tänker vara såpass mainstream och tipsa om en liten herre med hatt. Jason Mraz någon? Klurig jäkel men himla bra! Såg honom på Ellen häromdagen, härlig.